Jag längtar tillbaka!
Just idag har jag en stark längtan efter Italien. Det kan ha något att göra med tandvärken som aldrig släpper, den trista korv stroganoffen i bamba, förlåt cafeterian, duggregnet som letar sig in i varje liten öppen springa av jackan och det faktum att det inte finns någon nybakt foccaccia att beställa här, inte heller en god espresso. Så, i väntan på att vi kan åka till Italien igen tittar jag på bilder, tänker tillbaka på smakerna, dofterna, människorna och det underbara havet. 
Ögonblick
Nej, det här inlägget har inget med mat att göra utan snarare med mitt nyväckta intresse för fotografering. Det är något speciellt med att lyckas fånga ett ögonblick, vare sig det handlar om ett leende, skratt eller när någon snubblar. Jag lyckades fånga ett par människor i ögonblicket när vi var vid Comosjön. Det var tidig morgon, underbart tyst och soligt. Vi promenerade längs stranden och jag smygfotade människor som satt i sina egna tankar. En äldre man som njöt av morgoncigaretten, en yngre kille som skrev intensivt och en kvinna som blickade ut över sjön. Frågan är, får man fotografera i smyg..?
Det här med Trattorior...
Idag chillar vi i Malmö. Gårdagen bjöd på restaurangbesök, ett mycket trevligt sådant. Jag åt en av mina favoritrisottos, saffransrisotto, oj så gått det är! Idag skall jag hämta mina blocketfynd, finfina pinnstolar för 25 kronor styck samt en fin kakburk från 30-talet....nörd? Ja!
På en landsväg i Toscana
Jag längtar fortfarande tillbaks till Italien. Framförallt till Toscana. Til dofterna, smakerna, människorna, naturen och allt det där som gör Toscana så speciellt. Det som oftast dyker upp i minnet är de små landsvägarna och husen och människorna man åker förbi. Vi åkte förbi en massa fruktodlingar under vår senaste resa. Alldeles nyskördad frukt lassades på kärror och såldes längs vägkanten. Vilken lyx! Och vilken känsla att äta en alldeles nyskördad solvarm vattenmelon.
Om Florens och världens bästa restaurang
Under vår resa till Italien gjorde vi ett stopp i Florens. Min sambo tillhör den där skaran som kan köra var som helst i världen inkluderat Rom och Paris utan några som helst problem. Själv blir jag skräckslagen vid bara tanken på det. Vi parkerade iaf mitt i Florens en tidig förmiddag i juli och letade upp ett hotell i innerstaden. Det är ganska fantastiskt att man kan få ett prisvärt hotell mitt i Florens i juli. Det förvånade iaf mig. Vi har varit i Florens förut och åkte tillbaka framförallt för att besöka vår absoluta favoritrestaurang - Il Latini. Att besöka Florens i juli är egentligen inte alls att rekommendera. Jag tror temperaturen låg på ca 32 grader och det fläktade inte alls. Nej Florens är en vår och höstdestination.
Il Latini ligger mitt i det gamla Florens omgiven av slitna gatstenar och vackra fasader. Det går inte att beställa bord på restaurangen utan man får snällt vänta i kö tills det blir ett bord ledigt. När man väl släpps in förvånas man av hur många bord restaruangen faktiskt har. En fantastisk restaurang i flera våningar öppnar sig och för att ta sig till de olika rummen måste man också gå genom köket. Det här gången fick vi ett bord på deras fantastiska innergård. Den italienska kvällen var så varm att vi knappt kände att vi satt utomhus. Ytterligare en sak med Il latini är att det inte är möjligt att sitta enbast två vid ett bord. Det är fyra eller fler som gäller. Förra gången delade vi bord med ett ungt par från New York, i år delade vi bord med ett äldre par Irene och Alex som också härstammade från New York men som flyttat till Connecticut. Tre timmar spenderade vi med dessa människor som vi aldrig tidigare träffat och säkerligen aldrig kommer träffa igen. Vi hade en fantastiskt trevlig stund, åt gott och pratade mycket politik.
Det som gör Il latini så fantastiskt är råvarorna, enkelheten och miljön. Maten är långtifrån tjusig, snarare tvärtom, väldigt väldgt enkel men den smakar fantasiskt. Toscana är känt för att ha väldigt gott kött och jag kan inte göra annat än hålla med, men de har också únderbara vegetariska rätter som t.ex. den klassiska bönsoppan.
Till förrätt, en toscansk klassiker; kycklignlever på crostini och bruschetta med tomater - hade aldrig ätit kycklinglever innan jag besökte Il latini (var väldigt skeptisk) men det visade sig att det är väldigt, väldigt gott.
Prociutto - lufttorkat kött - äts överallt, hela tiden och alltid till förrätt. Vansinnigt gott!
Min absoluta favorit - bönsoppan - som ser ut som svensk ärtsoppa men som döljer fantasitiska smaker. Soppan kommer in i en stor skål, sedan får man helt enkelt sleva upp hur mycket man vill ha. 
Vi fick två pastarätter - ravioli med spenat och ricotta samt penne med en köttfärssås som jag missade (!) att fotografera, hur nu detta kunde ske? Till huvudrätt fick vi en bricka med grillat kött - entrecote, fläskkotletter, kyckling och kanin (!). Om det är gott? Bästa köttet jag någonsin smakat. Köttet har en sådan fin smak i sig att det endast serveras med ett par klyftor stekt potatis och lite sky. Himmelriket. Jag tycker det är ganska kaxigt att ställa fram ett fat med kött på utan upplägg, garnityr osv, det hade nog aldrig funkat i Sverige, men är fungerar det eftersom det är så vanisnnigt fina råvaror. Snacka om att less is more. 
Efterrätt: hemlagad vaniljglass och hallon. Gott? Ja!
Efter maten bjuder restaurangen alltd på två saker; biscotti att doppa i vin santo samt någon typ av likör, sist fick vi smultronlikör, i år fick vi Limoncello, så stark att ångorna var berusande...
Den fantastiska innergården, fullsatt som vanligt men ändå får man känslan av att sitta på en liten familjerestaurang. 
Ni undrar säkert vad det här kalaset gick på? Vi betalade totalt 91 euro för två personer. Väldigt, väldigt bra pris med andra ord. 
Vi satt kvar tills restaurangen hade stängt och gick igenom den stora matsalen där det hänger skinkor i taket. Om jag skulle få bestämma är det här jag skulle vilja ha vår bröllopsfest, samla alla kära och nära och äta all denna fantastiska mat, det är väl så det ska vara?
Om vi var mätta efteråt? Ja, det kan man nog lugnt påstå, men, eftersom vi är matnördar hade vi inte ätit något annat än en macka till frukost och endast druckit vatten och läsk på dagen för att klara av den här middagen..då tar man det här med mat på stort allvar...!
Lago d'olio
Vi var på så många platser under vår Italienresa så jag inser att jag får dela upp inläggen. Ett av våra stopp var vid sjön Lago d'olio som ligger i en nationalpark i de toscanska bergen. Vi har rest en del i Italien, framförallt i Toscana och kommit fram till att ju längre ifrån de turisttäta områdena man kan komma, ju bättre är det. Vi har kört i de toscanska bergen förr, på serpentinvägar och det är alltid lika fantastiskt. Man får se så mycket vacker natur och det dyker upp de mest oväntade saker längs vägen, som en antikloppis på en väg en söndagförmiddag. Vi köpte en karta över toscana och letade upp den minsta sjö vi kunde hitta, Lago d'olio. Att köra dit var en piece of cake, trodde vi. Det visade sig att det inte fanns några skyltar utsatta till sjön så vi körde och körde och gav slutligen nästan upp tills vi 3 km innan sjön fick syn på en skylt. Efter ett par minuter till stannade vi på en parkering längs vägen för att släppa förbii en bil, utan att veta att vi stannat vid en liten camping. Tada! Campingägaren var en äldre herre i linnekläder som förklarade för oss att det kostade 13 euro per natt att sova på hans camping, dvs. ingenting. Det visade sig också att sjön ligger så avsides att det bara är italienare som semestrar där. Bingo med andra ord. Campingen låg i en liten skogsglänta alldeles vid sjön. Vill man ha lugn och ro, campa billigt och äta gott är det hit man skall åka. Campingägaren frågade vad vi ville äta, det fanns ingen meny, han lagade det vi ville ha. Vi valde dock en restaurang vi spanat in och åt en god svamppasta och god prociutto. Men nästa gång tänker jag smaka hans makaroner...
prociutto med friterat bröd (!) som verkar vara italienrnas favorit...
Den lilla restaurangen/cafét/receptionen...
Sånt här gör Peter oerhört lycklig..att få campa och koka kaffe på spritkök..ojoj det är grejer det!
Karin vid den berömda bilen Bettan som tagit oss runt i stora delar av europa...
På en strand i Lavanto
Jag tittar på semesterbilder, ja åter igen! Jag längtar redan tillbaka till det fantastiska landet Italien. Varje gång jag är där blir förälskelsen större och starkare och det är med sorg i hjärtat jag åker hem. Den här resan gjorde vi ett stopp vid Cinque Terre, vi campade i den lilla fiskarorten Lavanto. Vilken fantastiskt vatten och vilken underbar mat! Inte konstigt att orten är en semesterfavorit både för italienare och turister. För dig som vill campa nära Cinque terre är detta ett bra alternativ, orten har en bra camping som ligger väldigt nära vattnet. Campingen som heter Dolce Aqua har också ortens bästa restaurang, för att kunna äta där är det ett måste att boka bord. Vem kunde tro det om en campingrestaurang? Vi åt en fantastisk förrätt med sardiner, rökt svärdfisk, kallskuret och goda ostar. Efter det en spaghetti frutti di mare med fantastiska musslor. Bättre än så blir det knappast.
När det som idag regnar och blåser kallt på vår ö känns det fint att tänka tillbaks på de där dagarna i Lavanto, på det turkosa vattnet och den underbara maten.
